Hittills har det inte funnits någon högre utbildning i psykedelisk vetenskap i Sverige, men från och med nu kan psykologstudenter fördjupa sig i ämnet.
På psykologprogrammet vid Lunds universitet kommer det finnas en valbar kurs inom området psykedelisk vetenskap. Där är det tänkt att psykologstudenter ska få en grundläggande förståelse för vilken påverkan psykedeliska substanser har.
Forskning har visat att terapi som stöds av psykedeliska substanser gett goda effekter vid ångest, depression och posttraumatiskt stressyndrom. Ett hundratal forskningsstudier, de flesta i USA, är på gång och flera länder har börjat godkänna psykedelika som medicin i terapi.
– Det är viktigt att kunskapen om psykedelika inom behandling höjs. Detta gäller speciellt psykologstudenter, då det är sannolikt att psykedelika kommer att vara en viktig och godkänd behandlingsform i Sverige i framtiden, säger Sverker Sikström, professor i psykologi på Lunds universitet och kursansvarig, i ett pressmeddelande.
Kursen kommer att beröra forskning om psykedelika som har utförts vid universitetets institution för psykologi och tar också upp både de etiska frågeställningarna kring användandet av psykedelika och riskerna med legalisering.
– Ett utmärkande drag av psykedelika, till skillnad från andra substanser, är att de inte är beroendeframkallande och att det ofta räcker med en enda psykedelisk upplevelse för att uppnå bättre mental hälsa och personlig utveckling. Vi behöver ett nyanserat samtal kring dessa substanser och läkemedel, säger han.
Vad tänker du som läsare kring den här typen av terapi? Skicka gärna ett mejl till linnea@coachingochterapi.se och berätta.
Vad är psykedelika?
Psykedelika är en grupp av substanser som framkallar karakteristiska förändringar i perception, tankar och medvetande. Dessa ämnen, även kända som hallucinogener, har använts i kulturella, andliga och medicinska sammanhang under lång tid. Psilocybin som förekommer i vissa svamparter samt DMT (dimetyltryptamin) som finns i vissa växter är exempel på sådana substanser som finns i naturen.
Källa: Lunds universitet